tisdag 24 maj 2016

modernismen en ny konst en ny värld

Modernismen uttrycktes främst genom konsten och litteraturen. Under modernismens födelse så var realism och nationalromantik viktigt. Men båda dessa idéer ifrågasattes och förändrades, inte längre skulle man behöva söka efter att skapa ett hyperrealistiskt konstverk, istället skulle man visa de delar som gick in i skapandet av verket. Till skillnad från tidigare konstformer behöver du i modernismens värld inte längre dölja linjerna i målningen, istället väntades du stolt visa upp dem.





idag finns det opera i dagens samhälle och det kommer från modernismen 

En pjäsförfattare som precis som Strindberg pendlat mellan realism och expressionism är amerikanen Eugene O'Neill. På 20-talet skrev han en del modernistiska dramer, influerad av Nietzsche, Freud och Jung. Han är dock mest känd för sin tragedi: Lång dags färd mot natt som handlar om problemen i O'Neills egen familj.
Ytterligare en dramatiker som lämnat djupa spår i teaterns historia är tysken Bertold Brecht. Han ville få publiken att ta ställning till det den såg på scenen och skapade därför något som kallas "distanseringseffekter" och som gör att publiken omöjligen kan leva sig in i berättelsen, utan behåller förmågan att värdera och ger åskådaren möjlighet att uttrycka vad han / hon tycker om det hon ser. Ofta vänder han sig genom direkt tilltal till publiken.
Brecht var marxist och en förebild för politisk teater. En av hans mest kända pjäser är Mor Kurage. Han tvingades i exil under Hitlers regim och levde under en kortare tid i Sverige.  


källor ne wikipedia






Den franske författaren, kritikern och översättaren Alfred Jarry är främst känd för sin teaterpjäs "Ubu roi" ("Kung Ubu"), 1896, som förebådar surrealisterna och den absurda teatern.
Som dramatiker parodierade Jarry Shakespeare och påverkades av kasperteatern. Han skrev en artikel om hur överflödig teatern är på teatern och ägnade sig åt en veritabel negation av scenkonsten genom att plocka bort den begripliga dekoren, sky det konventionella språket och göra skådespelarna till ett slags marionetter.






källor http://www.rooketime.se/lenkar48/TEATER.shtml
               http://www.rooketime.se/lenkar48/TEATER.shtml
               
               

Johan Heinrich Füssli, Le prince Arthur et la reine des fées. Foto:  BOT

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar