Teaterhistoria, Modernismen

Modernismen är en kulturell rörelse inom västerländsk kultur på det sena 1800 talet och tidiga 1900 talet synlig inom konst,arkitektur, musik och litteratur.

Att Teatrarnas Riksförbund bytte namn till Svensk Scenkonst år 2003 reflekterar hur teater, dans och musiklivet har förändrats under 1900-talets slut och omkring 2000-talet.
Samtidigt som det är ett återvändande till teaterkonsten som den sett ut från antiken till 1800-talets mitt, avspeglar det hur modernismens olika faser sent så småningom tagit plats i scenkonsternas verklighet.

Ljussättning och scenkonst kommer bildkonsten allt närmare med avbildade bilder och skuggor kräver stor datateknik. Med hjälp dataprogrammering kan vad som tidigare varit exklusiva effekter bli scenkonsternas vardag.

Renäsanssen

Renässansen

Renässansens teatern var en blandning av komik och tragik. I England, Italien och Frankrike skapades en stor utveckling i dramatiken. Det var populärt i Italien att spela upp de gammalgrekiska komediförfattarnas manus. Det var greker som Platus, Senecas och Terentius. Vid skolor, akademier och hov spelades grekiska och romerska dramer och i Aristoteles ”Poetik” fann man regler för hur dramer skulle skrivas och spelas upp. Men de antika föreställningar vara bara uppspelade för de bildade och människor i de högre samhällsklasserna.

En annan sak som var mycket populärt i Italien var ”Commedia dell´arte”. Med andra ord en folklig maskkomedi. Skådespelare spelade upp pjäser med masker på ansiktet som skulle representera olika typer människor som fanns i livet. Pjäserna var ett enda stort persongalleri. Pjäserna i commedia dell´arte hade ingen fastlagd dialog, utan skådespelarna improviserade kring en huvudhandling. Det var mycket skickligt mimik och ett markerat kroppspråk än utförliga dialoger som tog fram känslor och händelser i pjäserna.

Commedia dell´arte spelades ofta på torg och värdhus gårdar eftersom den var en folklig utställning.

Namnet ”arte” betyder gille eller skrå och det beskrev att skådespelarna var professionella.

Elisabetansk teater är ett samlingsnamn på den Engelska dramatik som skrevs och framfördes under Elizabeth den förstes regeringstid (1558-1603). Den jämförs ofta med den Jakobinska teatern (1603-1625) samt den Karolinska teatern (1625-1642) då alla dessa var delar av den Engelska renässansteatern och hade mycket gemensamt.

Romeo och Julia - The Shakespeare Theatre Company

Källor: Ne och Mimers brunn

Teater under romatiken

Teater under romantiken

Hur man uppträder:

Under romantiken var det viktigt att visa känslor och ha en bra balans mellan “vilddjuret och intellektet, djup kontemplation och våldsam passionsstorm” med andra ord skulle man vara vild men även lugn därav fick tidsperioden namnet romantiken, eftersom romans skapar mycket känslor. När man var på scenen var målet att fånga publikens uppmärksamhet genom att vara mystisk men på ett öppet sätt (visa publiken att man inte visar hela sanningen vilket fick åskådarnas intresse att fortsätta vara fokuserad av fortsättningen). Under denna epok “skapades” det vi nu kallar för den moderna baletten som innebär att man dansar mycket på sina tår och man ska vara så “liten” som möjligt.

Kända skådespelare

Några kända skådespelare var George Buckingham som föddes i Storbrittanien 1810, Mary Fanny Cathcart som föddes i australien 1833 och Jeanne Tordeus som föddes i Tyskland 1842. Alla dessa skådespelare är kända pågrund av deras förmåga att fånga åskådarnas uppmerksamhet på ett mycket talangfullt sätt.

Pjäserna:

pjäserna skulle innehålla så mycket drama som möjligt i form av t.ex skräck, kärlek, mod och lycka. Det fanns även något som kallades skräckromantik som man hör på namnet är mer dystert och mörkt och det fanns många pjäser som handlade om monster och myter som vampyrer och varulvar. I många av dessa pjäser till skillnad från många andra pjäser vann ofta det onda och hjältarna dog eller liknande, detta skulle representera att allting slutar inte lyckligt i verkligheten.

Kända pjäser:

Svansjön, svansjön skrevs av koreografen Julius Reisinger och handlar om en prins som blir förälskad i en svan, svanen visar sig vara en mänsklig prinsessa som fått en förbannesle av en trollkarl. Prinsen kämpar för att bryta prinsessans förbannelse och i slutet dödar han den onda trollkarlen och svanen återgår till henns männskliga form och de lever lyckliga i alla sina dagar. Detta är ett klart exempel av det typiska romantiska slutet där det goda vinner och de lever lyckliga i alla sina dagar.

Källor:
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/romantik
https://sv.wikipedia.org/wiki/Romantiken
https://sv.wikipedia.org/wiki/Svansj%C3%B6n

Gabriel Theroen 9B

Medeltids teater

500 e.kr - 1500 e.kr

Under medeltiden använde man teater för att spela upp olika episoder ur både det nya och det gamla testamentet. Teater under medeltiden kunde vara under flera dagar och blandat med såväl dramatik som komik. Från början var pjäserna endast på latin men längre in på medeltiden började det komma teater på folkets språk också. Teater användes för att berätta för människor som inte var läskunniga vad det stod i bibeln. Främst ville prästerna och munkarna som framförde teatern få fler att bli troende.

På medeltiden iscensatte man de arturiska legenderna men även också andra romantiska teman. Arturiska legender innefattar de legender som det berättades om i Kung Arturs äventyrsberättelser, exempelvis Kung Artur såklart.

Kung Artur, bild från Wikipedia

• Mysterieskådespel - Den utgjorde skildringar och episoder som var tagna ur det gamla eller det Nya testamentet från bibeln. Dessa mysterieskådespel framfördes oftast av olika amatörer vid olika offentliga platser. Det finns ett bevarat mysteriespel som är från 1100-talet som heter Le Mystère d'Adam, eller Adamsmysteriet på svenska. Under reformationen på 1500-talet förbjöd man Mysterieskådespelen.

• Mirakelskådespel - Under medeltiden så hade man även skådespel som man kallar för mirakelspel där man kunde personifiera ett helgons liv.

Under medeltiden skedde ingen teaterutveckling, snarare tvärtom. Den klassiska teatern försvann och man spelade religiösa mirakelspel och enklare faser.

Dramatik under medeltiden:

Kyrkan hade alla sina gudstjänster på latin, ett fint språk som endast rika, välutbildade människor och präster kunde."Vanliga" människor talade det som kallas folkspråk. För att alla skulle förstå vad gudstjänsterna handlade om började prästerna spela olika roller för att göra sig förstådda. Dessa små teatrar blev början till tre stora genrer på medeltiden; moraliteter, passionspel och mirakelspel.

Moraliteter draman var en slags moralisk predikan om t.ex. samvete, lättja och lust som gjordes till teater, exempelvis spelen om Envar.

Passionspelen gestaltar Jesus död och lidande. Kom från kyrkans påskspel som sedan blev stora folkfester som varade i flera dagar.

Mirakelspel dramatiserade man de underverk som olika helgon utfört och spelades ofta upp på det helgonets dödsdag på torgen där det samlats mycket folk.

Viktiga pjäser:

Moraliteten om Envar

Den unga vackra Colombina

Viktiga dramaförfattare:

Adam de la halle

Filkmklipp:

https://www.youtube.com/watch?v=xqyashakdqc

Visste du att:

Nedskrivna teaterstycken kallas för pjäser. Det finns även former av improviserad teater i varierande utsträckning. En person som skriver pjäser kallas för dramatiker.

Källor:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kung_Artur

https://sv.wikipedia.org/wiki/Teater#Medeltidens_teater

http://www.atelierteatern.se/teaterhistoria.html

http://www.mimersbrunn.se/article?id=58578

UPPLYSNINGEN

UPPLYSNINGEN

Upplysningen hade inte någon egen teaterstil, utan franskklassicismen var fortfarande populär. Den fortsatte att utvecklas äver under 1700-talet innan den gick över till romantiken.

Franskklassicismen fick sitt namn efter den franska litteraturen, som stömmningen utgick ifrån.  Det var en stil med många regler och riktlinjer, och man refererar ofta till

“de 3 enheterna” som skulle gälla för dramat. De 3 enheterna är;

Tiden, rummet och handlingen. Dessa innebär att dramat måste utspela sig under 1 dygn eller mindre, i eller runt en speciell plats och kretsa runt 1 specifik händelse.

Dramat skulle också utspela sig under 5 akter; exposion, stegring, höjdpunkt, peripeti och katastrof, och det fick inte förekomma låga och trivala dialoger eller våldsscener.

Voltaire, egentligen François-Marie Arouet, född 21 november 1694 i Paris, död 30 maj 1778 i Paris, var en fransk författare, deist och philosophe under upplysningen. Han skrev skådespel och dikter i enlighet med samtidens preferenser samtidigt som han var en av världs litteraturens skickligaste polemiker.

Voltaire anslöt sig till kampen mot religiös intolerans, mot politiskt förtryck, och mot okunnighet

Han presenterade brittiska vetenskapsmän, som Newton, för den franska publiken och informerade fransmännen om Englands religionsfrihet, tryckfrihet och styrelsesätt.

Pierre Corneille, född 6 juni 1606 i Rouen, död i Paris 1 oktober 1684, var en fransk dramatisk skald, som brukar kallas "den franskklassiska tragedins fader". Hans kanske mest framstående verk är dramat Le Cid från 1636.

Molière, egentligen Jean-Baptiste Poquelin,  var en fransk dramatiker, teaterägare, författare, skådespelare och regissör. Molière är känd för sina komedier som till exempel: Tartuffe, Den inbillade sjuke, Misantropen och Don Juan och Den girige, Han räknas som en ledande företrädare för franskklassicismen.

Jean Racine, född 22 december 1639 i La Ferté-Milon, död 21 april 1699 i Paris, var en fransk tragedidramatiker under barocken. Racine är en av Frankrikes mest kända dramatiker. Tillsammans med Molière och Corneille räknas han som en ledande företrädare för franskklassicismen under1600-talet.

https://www.youtube.com/watch?v=mdFbiLDgiy0

Realismens Teaterhistoria

Realismens teaterhistoria

1800-talet till sekelskiftet

Under realismen uppkom det verklighetstrogna och det vardagliga i samhället. Så också inom teatern. Det naturalistiska dramat skildrar också samhällets problem så som kärlek, könsfrågor och om kvinnans situation i samhället.

De symbolistiska dramer som skrivs tappar kravet på trovärdighet. Rum, handling och tid är flytande.

Realism inom drama och teater inkluderar den litterära realismen.  Skådespelarna och producenterna var betydligt intressantare personer än författarna för 1800-talets teaterpublik, som älskade storslagna iscensatta melodramer med mycket folk på scenen. Pjäserna var ofta hämtade från engelska och franska dramatiserade romaner som har blivit väldigt berömda, t.ex. Harriet Beecher Stowes ”Uncle Tom’s Cabin, Life Among the Lowly” Där man skilldrar slaveriet i de amerikanska slavstaterna.

Både den välkända författaren, dramatikern och bildkonstnären August Strindberg och den välkända norska författaren dramatikern Henrik Ibsen skrev symbolistiska dramer.

August Strindberg är mestkänd för sin pjäs Fröken Julie som handlar om kärleken i de olika klasserna i samhället och också könsfrågor.

Henrik Ibsen är mest känd för sin pjäs Ett Dockhem som handlar om kvinnans situation i samhället.

http://www.kursnavet.se/kurser/svenskab_aso_uppdaterad/htm/modul3/03_07.htm

https://www.youtube.com/watch?v=F1TJ3g0_GnU

En engelsk filmatisering av Fröken Julie

https://www.youtube.com/watch?v=ZHFKF-Ba9zg

En modern teateruppsättning på engelska av Fröken Julie

https://www.youtube.com/watch?v=kOuFocD10hU  

En modern engelsk teateruppsättning av Ett Dockhem

https://www.youtube.com/watch?v=WhN7DQs1_XQ

En modern filmatisering på engelska av Ett Dockhem

Fröken Julie

http://media.flm.nu/2012/04/ett-dockhem-1956.jpg

Ett Dockhem

http://malmostadsteater.se.datakultur.net/site/mst/images/static/play/playimages/large/214/20081217154907.png

Teaterhistoria, antiken

Nadia 9a, Noran och Samir 9b. 

Teaterns Utveckling

Antiken

Grekland och Rom

Den västerländska teatern har sitt ursprung i den antika Dionysoskulten. I Athen förekom dramatävlingar i samband med den stora Dionysosfesten på våren.

Under antiken hände viktiga saker inom historieberättandet, man skapade för första gången teaterpjäser (drama), lyrik (dikter) och myterna, som länge hade berättats muntligt, skrevs ner och förevigades på det sättet, så att vi kan njuta av dessa historier även i dag.

Under tre dagar uppfördes tre tragedier och ett satyrspel per dag, och under en fjärde dag spelades komedier. Det hela var en religiös statshandling; körerna bestod enbart av fria athenska medborgare, och åskådarna fick tidvis ersättning för sin närvaro av statsmedel.

teaterscen i Rom.

Under antiken skapades som sagt de första teaterpjäserna. Det fanns komedier (roliga pjäser) och tragedier (sorgliga pjäser). Det var bara män som jobbade som skådespelare i pjäserna och de bar masker och dräkter. En annan av de mest kända pjäserna, som gjordes under antiken, är Medea. Medeaskrevs av Euripides. Ett annat känt drama är det om Kung Oidipus, som skrevs av en man vid namn Sofokles. Pjäserna handlade ofta om att någon försökte gå emot det öde som gudarna hade bestämt för dem eller att någon drabbas av "övermod". Detta kallas att drabbas av hybris.

Många av våra klassiska berättelser kommer från antiken. Historien om "Ikaros som flög för nära solen" är bara en av dem. "Pandora som öppnade asken med all världens elände" är en annan klassisk myt som ofta berättas i olika sammanhang.

Det fanns de som jobbade som poeter under antiken. En av de poeter som blivit mest kända är Sapfo. Sapfo var en kvinna som levde på ön som idag kallas Lesbos. Hon sägs ha begått självmord genom att ha kastats sig ut för en klippa på ön Lefkas. På denna plats står idag Afrodites - kärleksgudinnans - tempel. En av de kändaste dikterna hon lämnat efter sig är Gudars like.

De stora dramatikerna under antikens Grekland var: Aiskylos som skrev Orestien (sången om Orestes), Sofokles med Elektra och Kung Oidipus samt Euripides som skrev en egen tappning av Elektra och sedan den berömda Medea.

En kort tecknad egenversion av den antika berättelsen '' Kung Opidius''.

Källor: https://sites.google.com/site/litteraturhistoriasvenska/tidslinje/antiken